Du. Du du du. Dig. Underbara människa.

Ord räcker inte till. Men jag måste skriva av mig känner jag.

Ingen är som du. Det är som om du känner varenda människa och vet deras styrkor och svagheter och vet precis vilka knappar du ska trycka på för att få alla in i denna känsla. Jag skulle inte byta bort den mot någon annan känsla. Det är ren lycka, inget annat. Bara explosioner av glädje.

Man vet inte hur man ska fördmedla det man har. Det kan nog bara du göra fullt ut.

Man kan knappt tro att det finns en sån som du. Det är overkligt på något sätt. Det är sån bra känsla så man kan inte fatta att det är på riktigt.

Du har gett mig lusten att leva tillbaka. Du får mig att tro på kärlek, mig själv och livet. Tack Håkan.

Kan inte beskriva mer än underbart. Underbara älskade Håkan.

Och det underbara avslutet.