Det kallas chocktillstånd
När orden bränns
Inpå bara skinnet
Och gång på gång mot asfalten
Varför skrapa kinden mot väggarna
Klämma fingrar i dörrarna
När benen
Alltid bär tillbaka hit
För att presentera ett svin

Det kallas chocktillstånd
När tankar känns
Och skär som bitar av glas
Små, små sår under linningen
Varför är du som jag
Mot väggarna
Står tvekande vid dörrarna
När benen alltid skakar dig tillbaka hit
För att presentera ett svin

Många vet nog inte, men jag skulle egentligen vara utvecklingsstörd. Läkarna trodde inte ens att jag skulle överleva. Jag fick syrebrist när jag föddes och man trodde att jag skulle dö. Men jag överlevde, och man sa att jag skulle bli utvecklingsstörd. Men det vart jag inte, och ingen vet varför. Det var ett mirakel att jag inte blev utvecklingsstörd. Det va i princip omöjligt att jag skulle klara mig från det.

Därför har jag stor respekt för utvecklingsstörda, jag brukar tänka att jag själv skulle vara där. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba med utvecklingsstörda, det är nog något jag skulle trivas med. Det känns så speciellt när jag vet att det lika gärna kunde varit jag.

Anyways! Jag tänkte på Elvis i Glada Hudik! Jag tycker alla är så mysiga haha. Toralf är ju så cool. Och Ica-Jerry är ju med! (Mats Melin) Har ni kollat på det något? Vem är eran favvis? :)

Kom hem från skolan för en halvtimme sen kanske, har ätit och skrivit klart min citatjakt.

Nu ska jag koka te och sätta mig med engelskan. Det är så mycket jobb i skolan... :-(

Hörs lite senare!